Läs och lär...

En mycket förståndig mamma som jag känner igen mig mycket i är Tildas mamma. Här har hon skrivit om bemötandet av föräldrar som förlorat det mest värdefulla. Så tänkvärt men tydligen så svårt....

http://tildasmamma.wordpress.com/2011/03/29/hur-hjalper-man-foraldrar-som-forlorat-ett-barn-del-2/

http://tildasmamma.wordpress.com/2011/04/28/hur-stottar-man-foraldrar-som-forlorat-ett-barn-del-3/

Hoppas att inte du längtar lika mycket efter mig som jag längtar efter dig!!!

Ja, det har varit lite tyngre igen, dessvärre! Det finns flera anledningar till att jag tycker att det är jobbigare igen. Orkar inte dra alla anledningar men en är säkert (verkligen dumt och onödigt) men i och med att jag mår så jättebra i kroppen, är jag piggare och orkar fokusera och lägga energin på annat, SÅ SOM ATT VARA LEDSEN :-(

Idag kom tårarna när jag var på kyrkogården. De hade varit på gång flera gånger under det senaste dygnet. Jag har ju hela tiden tänkt att jag så gärna vill att Livia ska finnas här någonstans. Men jag vet inte, idag slog det mig, tänk om hon är där ute någonstans och längtar efter mig. Jag vill verkligen inte att Livia ska behöva längta lika mycket efter mig som jag längtar efter henne. Nu rinner tårarna igen...

Snälla, snälla Livia längta inte efter mamma!!!

Älskar dig så....

Några påskfiranden gjorda, några kvar..

Vilken härlig påsk det är! Vi har lyckats trycka ihop lite väl mycket, men samtidigt är alla sakerna sååå mysiga!

Vi började med en väldigt lyckad kväll hos mamma och min mormor, där vi åt gott och mös ordentligt!

Igår var vi sedan hos några kompisar. Det har liksom inte funnnit intresse och ork för att umgås med så mycket kompisar sedan Livia lämnade oss. Men igår var det ungefär som vanligt, vår familj och en annan familj var hos Standbergarna. Mysigt, med massor av god mat och stimmiga, glada barn. Jag hoppas att orken ska komma tillbaka mer och mer och också stanna så att vi kan orka umgås och vara med släkt och vänner mer som förut snart igen!

Ikväll ska vi vidare till min pappa på middag. Där kommer det också vara mycket folk, eftersom jag har så många bonussyskon. Ett par av bonussyskonen med familj kommer så det bli nog fullt ös där också. Hos pappa och Kerstin brukar det ofta vara väldigt god mat, så det hoppas vi på att det blir ikväll också!

Sen imorgon kommer min bästa vän och hennes man på besök och stannar över natten. Ska bli mysigt, hoppas att det blir fint väder så vi kan sitta ute och grilla och dricka massor av gott vin!

Så här fin var min lilla prinsessa på dagis utklädning idag...

Får se hur trötta vi är i kväll, för lite tidigare morgon blev det såklart när vi skulle ansiktsmåla, locka hår och färga lockarna rosa och orange. Men mysigt också, att igen orka!!

Min kropp är som ny också, idag glömde jag till och med att ta min medicin, då är man väldigt bra. Skulle inte kunnat ske, för de sista månaderna har jag ofta vaknat redan vid tre, fyra tiden och bara längtat efter att natten ska vara förbi så jag kan få mina mediciner. Låter som jag har värsta beroendet, men det har jag ju också på sätt och vis!

Var tvungen att stanna upp en stund...

Jag har fotografi på dig, lilla Livia, på kontoret på jobbet. Jag vill såklart kunna se båda mina barn!

Idag när jag tittade till på kortet, var jag liksom bara tvungen att sluta med det jag höll på med och bara sitta och titta på kortet en lång stund.

Jag slogs liksom av tanken att "Jag hade dig Livia, jag födde dig, ammade dig, klädde på dig, bytte blöja, oroade mig för dig, älskade dig, skrattade åt dig, busade med dig. Å nu finns du inte mer, inte nu och inte sen!"

Detta är ju såklart inget nytt, men jag tror att jag blivit mästare på att hålla de där alldeles nära bilderna och känslorna ifrån mig bara för att orka. Det är för svårt att förstå att det som jag drömde om under en hel graviditet och byggde upp tillsammans med dig de månader som du levde Livia, det bara försvann över en natt!

Jag älskar dig så och saknar dig så mycket!

Imorgon får du titta ner på fina storasyster när hon först ska vara utklädd till prinsessa (jag har till och med lovat att ansiktsmåla Ella och att hon ska få ha rosa och orange färg i håret på dagis. Jag måste nog snart gå och lägga mig så att jag orka upp imorgon bitti! :-) ). Sen efter jobbet och när jag varit på sjukhuset ska vi vidare och påsktanta för mormor, morfar, Gumma och eventuellt min farfar. Vi får se hur mycket vi hinner! Om du Livia funnits här hos oss hade du också såklart fått vara lite påskfin, men vi kommer förbi dig också en stund imorgon!

Dagens beslut, både bra och dåligt

Jag har i vart fall bestämt mig för att fokusera på det bra!

Jag orkar och vill inte gå in på vad som sades idag hos min reumatologläkare, det är lite för privat. Men jag hoppas i vart fall att mitt beslut ska göra så att jag blir bättre i kroppen!

Ni som känner mig väl och som brukar prata med mig om min sjukdom kommer såklart att få veta, ni vet vilka ni är!

Varm härlig vårdag!!

Idag vaknade jag till så fint väder att jag inte annat än kan känna lycka!!

Vi har mycket på schemat idag, Ella ska på barnkalas och sedan vidare på sin dans. Åhhh, de är så söta de små trollen när de discodansar, förra gången blev det nästan lite breakdance också, så sött!!! Sen är det barnfilmsklubben idag också och jag ska jobba där, men antagligen hinner inte Ella att hänga med så jag får väl sitta i mörkret och titta på barnfilm själv! Men först frukost ute på varandan i det härliga vädret!

Jag har fått tid hos min reumatolog på tisdag så efter det (med lite kortison-sprutor) kommer jag nog också att kunna skutta runt nästan som er andra!!

Massage

Helg är det, men det känns inte som helg i kroppen!

Jag var på massage igår och massören frågade mig hur mycket oro och stress jag bar på min axlar, hon sa "det finns ingen möjlighet för energi att passera igenom här så spänd som du är". Känns inte som att ens barns bortgång bara går obemärkt förbi, det fattas väl bara att det inte skulle märkas på min kropp! Så mycket sorg och bearbetning som jag varit tvungen att bearbeta det senaste halvåret hoppas jag att jag inte ska behöva göra mer under hela min livstid!



Så många spräckta drömmar!

Så många nya verkligheter som varit tvungna att tas in!!

Inte minst vad som är viktigt och betyder något i livet. Jag har redan nu flera saker och personer som jag beslutat att lägga betydligt mindre tid på!! Varför slösa bort betydelsefull tid på oviktigt bara för att man BÖR och SKA! Vem har sagt vad som BÖR och SKAS, vem bestämmer det?? Från och med nu ska jag själv bestämma det!!

Blåst och reumatism är inte en bra kombination

Usch, vad jobbigt det har varit med all blåst. Jag har varit väldigt friskt i kroppen det senaste året (visst, det finns aldrig en dag som jag är smärtfri) i alla fall i förhållande till hur det varit tidigare! Jag äter inte så starka mediciner just nu, så med tanke på det borde jag vara väldigt dålig!

Blåst har jag alltid reagerat på, men de senaste året har jag även klarat det bra. Men det som varit de sista dagarna kan man ju knappt kalla blåst. Och usch som jag har mått!! Som tur var hade jag tagit ledigt från jobbet både i fredags och ska även vara ledig imorgon, anledningen till det är att jag har min sista tenta imorgon (TJOHOOO, det trodde jag aldrig att jag skulle fixa i höstas när allt med Livia hände!). Så jag skulle såklart studera massor mina lediga dagar var planen. Men i fredags var jag nerbäddad så gott som hela dagen, det enda jag egentligen gjorde var att skjutsa Ella till dagis och det var sååååå jobbigt, jag hade så ont!! Igår var det lite bättre, jag kunde i vart fall gå nästan normalt och jag var inte alls lika trött som i fredags.

Nu har det slutat blåsa och kroppen håller på att återhämta sig, skönt!! När jag vaknade i morses och det kändes rätt ok (svårt att förstå att när jag har så ont så är det tyngre att lyfta täcket för att vända sig i sängen än vad vikter på ett gym är när man är frisk!!) blev jag sååååå lycklig! Konstigt att en sjukdom också kan föra med sig så mycket lycka, jag har verkligen lärt mig att värdesätta när jag är frisk och kroppen är med mig!! När jag vaknar och mår bra i kroppen, är det första jag gör att tackar min lyckliga stjärna för att det är en sån dag idag!!!

Jag har faktiskt kunna studera, fast kanske inte så effektivt som i vanliga fall, men det ska tas igen idag och jag tror säkert att det kommer att gå bra på tentan ändå!!!

Längtar efter dig extra mycket idag Livia!!

Idag har jag känt mig så nära dig Livia, men trots att jag känner mig så nära är du på tok för långt borta. Jag förstår inte hur det kunde hända! Hur kunde det bli så att du lämnade oss. Det kom så plötsligt! Jag vet att jag var rädd i samband med din operation men sen, tror jag inte, att jag alls tänkte att det kunde gå så. Jag vet inte, men jag tror inte, att jag tänkte att du skulle kunna dö! Jag funderar ofta på om läkarvården faktiskt gjorde så att du dog den där natten, på ett sätt vill jag inte tänka så, det gör så ont!

Men om utgången blivit annorlunda, jag undrar vad vi hade gjort idag då?

När jag åkte hem från jobbet idag blev jag särskilt mycket saknig, så längtig jag var tvungen att åka förbi kyrkogården direkt på hemvägen. Jag lyssnade på Kent i bilen, som vi lyssnade på deras nya skiva på sjukhuset och alla bilresor fram och tillbaka till sjukhusen. Jag bytte skiva till en annan Kent-skiva när jag åkte ifrån kyrkogården. Det var första gången som jag bytt skiva i bilen sen du så hastigt lämnade oss. Kändes jättekonstigt och på många sätt också fel, den skivan är så starkt sammankopplad med dig. Sen är jag samtidigt rädd för att jag ska tröttna på låtarna, jag vill ju att de ska vara så fina och bra som jag minns dem när du var med!!

Jag lägger in en bild på dig lilla trollboll som jag själv gärna vill minnas dig!! Hoppas att du skrattar lika mycket i himlen som du gjorde när du var hos oss (förstå min desperation när jag tänker att du är i himlen fast jag egentligen inte ens tror på att det finns en himlen, men det måste finnas det i vart fall bara för att jag ska orka att andas)!!

Tyvärr har bilderna från sjukhuset efter att du dog dykt upp många gånger i mitt huvud idag. Lilla vännen varför blev det så här!!