Men om utgången blivit annorlunda, jag undrar vad vi hade gjort idag då?
När jag åkte hem från jobbet idag blev jag särskilt mycket saknig, så längtig jag var tvungen att åka förbi kyrkogården direkt på hemvägen. Jag lyssnade på Kent i bilen, som vi lyssnade på deras nya skiva på sjukhuset och alla bilresor fram och tillbaka till sjukhusen. Jag bytte skiva till en annan Kent-skiva när jag åkte ifrån kyrkogården. Det var första gången som jag bytt skiva i bilen sen du så hastigt lämnade oss. Kändes jättekonstigt och på många sätt också fel, den skivan är så starkt sammankopplad med dig. Sen är jag samtidigt rädd för att jag ska tröttna på låtarna, jag vill ju att de ska vara så fina och bra som jag minns dem när du var med!!
Jag lägger in en bild på dig lilla trollboll som jag själv gärna vill minnas dig!! Hoppas att du skrattar lika mycket i himlen som du gjorde när du var hos oss (förstå min desperation när jag tänker att du är i himlen fast jag egentligen inte ens tror på att det finns en himlen, men det måste finnas det i vart fall bara för att jag ska orka att andas)!!
Tyvärr har bilderna från sjukhuset efter att du dog dykt upp många gånger i mitt huvud idag. Lilla vännen varför blev det så här!!
6 kommentarer:
Gumman, Hannah! Jag sörjer med er. Jag tänker på er. Vill krama om och trösta. Vill se Livias grav. Vill träffa er snart igen. Kram så här så länge
Det gör ont i mig när jag läser, tårarna kommer! Lilla Livia, så söt & go!
Tänker massor på er & Livia jämt!
Kramar
Hannah, nu grät jag en skvätt när jag läste ditt inlägg. Saknaden efter Livia måste många gånger kännas outhärdlig. Tänker på er! Kram
Tack snälla ni! Jag vet att ni tänker mycket på oss och vår lilla Livia, det värmer massor ska ni vet!
Det var så skönt Jenny när vi var och lunchade sist att bara sitta och prata om lilla Livan, du vet ju verkligen vilken go och glad liten tjej hon var!
Jag läser och ögonen blir fyllda med tårar. Ja du det finns nog inget bra svar och inga ord som är tillräckliga. Att som förälder förlora ett barn är bara något som inte ska hända. Aldrig. Jag har oxå nyligen förlorat ett barn, min lille Elliot hann bara bli två månader. Styrkekramar till er!
Att läsa dina ord är som att till stor del läsa mina tankar Hannah. För mig finns det inte något annat alternativ än att våra barn är i himmelen, det bara måste vara så. För precis som du skriver hur ska man kunna andas och leva om vi inte ska få ses igen en dag. Jag hoppas att våra barn kan leka tillsammans på en fin plats dit vi en dag oxå ska. Då kan vi få hålla våra barn i famnen igen, så måste det bara vara.
Stor kram till dig vännen
Skicka en kommentar