Vi var på traditionsenligt midsommarfirande där vi brukar vara. För ett år sedan var det mindre än en vecka till Livia föddes. Minns förväntningarna på mycket.
Jag brukar inte tycka att månadsdagar och sådant är speciellt jobbiga eller mer sorgliga än andra dagar. Därför blev jag faktiskt lite förvånad över mig själv att jag kände det där lilla onda i kroppen nästan hela dagen.
Jag gjorde två kransar till mina tjejer, hade bara önskat så att jag hade fått sätta på kranserna på två små huvud istället för att åka och lägga den ena på en kyrkogård!
4 kommentarer:
Det är så orättvisst att Livia inte fick vara med er och fira midsommar. Inte på det sättet iallafall.
Tänkte på er i fredags, tänker ofta på er när nått nytt händer och hur orättvisst situationen (eller hur jag ska uttrycka mig) är.
Många kramar till hela familjen.
Vilken fina kransar! Livia hade alldeles säkert varit jättesöt i sin. Kramar
Så fint Hannah.
Kram Hannah!
Skicka en kommentar