Tack för fina kommentarer

Egentligen vill jag bara tacka för era fina kommentarer! Jag skriver så ofta vilka jag känner sådan tacksamhet emot efter allt som hänt, men jag glömmer faktiskt ofta bort er! FÖRLÅT!! Bloggen har varit min ventil!!  Den har också hjälpt mycket, mycket. Inte bara skrivandet utan också alla kommentarer. Att känna att det finns de där ute som bryr sig, som förstår och tar sig tid för att hjäpa mig vidare är fantastiskt. Tänk om inte internet funnits, då hade vi som varit med om liknande saker inte hittat varandra. Tänk som man kan hjälpa bara genom att beskriva sina känslor inför saker som hänt och genom att ta sig tid för varandra!!

Jag mår bättre igen. Huvudet snurrar och snurrar över allt som hänt, men jag mår bättre! Jag har fått distans... tiden har lagt en flod mellan mig och det jobbiga. Jag ser det men jag kan inte riktigt röra vid det längre. Jag kommer fortsätta att se det men jag ska försöka att fokusera lite lagom mycket på det jobbiga.

Men det har inte räckt med bara det som jag skrev om utan det har hänt flera, flera konstiga/jobbiga saker. Mest av allt vill jag bara att allt får lugna ner sig så jag hinner hämta kraft och smälta allt som varit. Kan bara nämna en sak som hänt, EN VÄLDIGT STOR SAK!!!

Jag har en syster, vi har inte pratat sedan november 2009 och det är inte jag som tagit det beslutet. Hon har gjort sig oanträffbar för alla i vår familj och vänner här i vår lilla stad. Jag sms:ade henne i söndags när jag varit hos min så sjuke farfar. Vad hände då, jo hon ringde upp!!! Vad säger men efter all tid som gått och dessutom efter att det mest avgörande i mitt liv hänt. Min dotter har dött!! Min syster skickade då bara ett kort med förtryckt text!!??? Och det räcker inte med det utan när jag var hos min farfar igår så kommer hon dit. Jag har ju inte sett människan sedan hösten 2009!! Så lustig känsla, där står hon min syster och vi så nära men ändå så långt ifrån varandra. Så sorgligt och onödigt enligt min mening, men man måste ju vara två för att dans tango....