Jag mår inte bra! Det har varit för mycket nu!! Jag orkar inte mer!
Denna sommar har varit jättebra på många sätt men samtidigt har det hänt för många jobbiga saker. Och jag tycker faktiskt att några människor i min omgivning inte har varit riktigt snälla mot mig!! Några av de jag syftar på har gjort små saker men det bränner i vart fall. Jag tror inte riktigt att ni förstår att jag inte orkar riktigt som innan. Vissa av er har gjort riktigt stora övertramp, så stora att jag har svårt att se hur jag ska kunna förlåta. Detta har resulterat i att jag tagit många steg bakåt och återigen sitter här med hjärtklappning och stressallergi. Jag ber er som pushar på att lugn ner er lite så jag hinner att hämta andan lite innan jag återigen fortsätter min väg framåt till att bli en hel människa. Jag måste tänka på mig och min familj!! Jag/vi måste strunta i vad andra tycker och tänker hur jag/vi ska vara tio månader efter vår fina dotter dog!
Jag kommer att låsa bloggen efter detta inlägg, men jag hoppas att jag hittar kontaktuppgifter till er som brukar stötta mig i min blogg, er kommer jag att kontakta så att ni får mina inloggningsuppgifter.
10 kommentarer:
Är ledsen att det har blivit bakslag men det är väl dom som för oss vidare, det behövs ett bakslag för ett stort framsteg..Men jag förstår att det är tungt, speciellt när människor man önskar förstod inte alls fattar..
Det låter klokt för din hälsa att låsa bloggen..
Och jag fortsätter gärna att läsa om jag får..Kram
Åh vad tungt!! Jag tycker att du gör helt rätt och allt du känner har du rätt att känna. Fortsätt framåt, på ditt vis. Jag fortsätter gärna att läsa bloggen men bara om du känner att det känns okej. Kramen!
Hannah, jag önskar så att det fanns något jag kunde skriva som skulle göra allt bättre. Men de orden finns ju inte. Vägen efter att man förlorat ett älskat barn är svår, snårig, krokig och dold. Och vart är man på väg? Till ett normalt, vanligt liv? Finns det när ens barn dött? Gör det du känner att du behöver för att kunna fortsätta framåt, kunna vila när du inte orkar, för att kunna överleva, leva och växa som människa. Styrka och stora kramar till dig!
(Och tack så mycket för de fina kommentarerna hos mig, de värmer så ska du veta! Jag fortsätter gärna följa dig om jag får!)
//Jen (in real life)
Åhh Hannah, jag sitter här på jobbet och försöker hålla tillbaka tårarna. Så oerhört tråkigt att du känner att du behöver låsa bloggen. Jag ska skicka ett mail till dig snart, är bara lite dålig på att få det gjort men snart så :) En lång varm kram från mig till dig!
Hannah, jag tänker på dig! Du är stark för du följer dina tankar och känslor, det är bra att du gör det som känns rätt och tänker på hur du och familjen mår i första hand. Det är viktigast av allt! Många kramar från mig!
Vad ledsen jag blir att läsa att du känner det som flera steg bakåt. Jag kan bara hoppas att du snart känner det som ett eller flera steg framåt igen. Kram!!
Du gör helt rätt i att låsa bloggen om det är så du känner, du har ju också varit inne på det förrut om jag inte minns helt fel.
Kram igen!
Men Hannah vad tråkigt att läsa det du skriver. Jag vill ge dig en stor kram och hoppas verkligen att det känns bättre snart. Är det ngt som hänt sen vi sågs sist?? Bara hör av dig så träffas vi gärna och pratar om du vill.
Jag är så imponerad av hur rak och ärlig du är. Jag har tänkt så mycket lika tankar som du men aldrig vågat säga dem, bara sväljer och bort förklarar när folk är knäppa. Det är en styrka som som du ska vara rädd om tycker jag.
Gör det som känns bäst för dig och familjen nu och skit i dom och det som får dig att må dåligt.
Kram vännen
Attans som ungarna skulle ha sagt. Jag antar att det alltså blivit ännu värre (sen vi pratade vill säga, då var det ju inte bra sa du) nu får vi allt ta till en träff snart och sitta och babbla och re och ha oss, du vet ofta känns saker och ting lite bättre efter att man har pratat om dem...
Hoppas det rer upp sig snart, just nu har du ju en hel del saker som sker runt dig som inte precis är upplyftande. Det får lixom inte plats hur mycket skit som helst på en gång. Kanske behöver du beta av en av alla dessa skitsaker i taget så du avlastar dig själv lite? Sortera lite, bena ur allt som har varit nu så ser du nog att det är mer än du (eller jag eller kungen) troligen hade klarat av till och med UTAN att ha förlorat Livia...
Kanske lättar det lite efter farfars begravning kan man tänka? Det är nog en stor anspänning att gå på en begravning efter att Livia dog.(även om du inte håller med så tror jag det...)
Och om du går på festen kanske det lättar lite av olika skäl, you know.. -Eller så blir det värre...
Hoppas vi ses SNART! Kramisar
Fina du! Att lyssna till sina egna behov och ignorera en stark omgivning är svårt. Men att du har så stor insikt i dina känslor och dina behov är fantastiskt! Jag hejar på dig och finns här för dig. Ring NÄR du vill. Smsa, mejla. Vad som.
Stora kramar
Kramar till dig.
De känslor du beskriver kan jag förstå. Det är så lätt för andra att tycka och tänka. Ibland har jag önskat att jag hade haft en knapp att trycka på så att den som sårat mig en kort stund fick känna hur jag känner mig och att de efter knapptryckningen skulle tystna och förstå hur det är att leva vidare och att de som inte förstår hur det är inte ska komma med goda råd som inte är goda.
Du kanske inte förstår vad jag skriver nu. Men jag vill mest säga att jag förstår dina tankar och att jag blir jättehedrad om jag får inloggning till dig.
Många kramar
Skicka en kommentar