Lillasyster är här!!!

Nu är hon här, lillasyster, som förmodligen är en Elisia!

Fort gick det, för fort, när hon kom till världen. Vi var på festival är i vår hemstad på kvällen och jag kände inget alls, det var ju trots allt 10 dagar kvar.

På natten innan så hade vår katt fått ungar så jag hade varit uppe hela natten och hjälp henne och kände mig i och för sig lite trött. Vi åkte hem rätt tidigt och min mamma var förbi vid nio-tio på kvällen och vi satt och pysslade med de små liven. Det är min katts första kull så hon var väldigt osäker och sprang efter mig hela tiden och ville att jag skulle vara där. När jag skulle lägga mig vid midnatt började hon flytta ungarna för att de skulle vara med mig i sovrummet. Allt slutade med att jag tog mig kudde och täcke och flyttade ut till deras kattlåda.

Hann inte lägga mig förrän jag kände att jag blev våt i trosorna (vattnet har aldrig gått vid de två tidigare förlossningarna förrän på BB), det kom inte så mycket heller så jag kände mig väldigt osäker på om det var det eller den berömda "slemproppen". Jag hade heller ingen skjuts i värkarna utan mer som lite sammandragningar som jag haft de senaste veckorna, men jag märkte att de var mer regelbundna. Vid halv fem bestämde vi oss för att åka in och kolla hur status är, det tar trots allt en timma till förlossningen från där vi bor. När vi kom till förlossningen var de väldigt nonchalanta  och jag fick ligga i ett väntrum och kolla hjärtljud hur länge som helst. Jag pratade med dem flera gånger att det nu börjat göra väldigt ont och att jag ville ha bedövning som jag aldrig vid de tidigare förlossningarna hunnit att få. De skulle snart känna på mig, då var jag öppen fyra centimeter, inte så mycket alltså, men det gjorde väldigt ont. Jaja, jag fick i vart fall ett rum och ondare, ondare gjorde det! Det var skiftbyte så de ville inte känna igen, det var trots allt bara en kvart sedan de känt hur mycket jag var öppen. När nästa skift kom så var det redan försent att ge mig bedövning, på de tio minuterna hade jag öppnat mig till sju centimeter. Det tryckte på och de sa att jag skulle andas lugnt, efter en minut skrek jag rakt ut och ut for lillfisen. Det var väldigt chockartat, på en minut öppnade jag mig från sju till tio centimeter.

Jag mådde inte så bra de följande dagarna, det kändes lite som de bara gav mig en bebis, det kändes inte riktigt som att hon var min, jag tror det berodde på att hon kom så snabbt. Dessutom var jag väldigt besviken på förlossningen att de inte lyssnade på mig. Sen blev jag rädd för mig själv för det gjorde så ont så jag tappade helt kontrollen och fick sådan panik. Det blir nog inga fler barn i denna familj, inga fler förlossningar för mig, TACK!

Nu är hon här i vart fall. Jättefin är hon!! Elisia har fått en mycket bättre start än båda sina syskon. Hon är rundare, känns mer bestämd och starkare än båda sina systrar, skönt för jag hoppas att allt kommer gå som på räls så jag slipper att bli så orolig för att något ska hända och få panik att jag ska förlora det mest betydelsefulla igen. än går allt bra, hon är väldigt krävande och vill ha mat mest hela tiden, i natt har det varit varje timme, puhhh. Inte alls som sina syskon som man fick väcka för att mata. Men, men det är en kort tid och jag har Jonas hemma så jag kan vila mig på dagarna. Jag är så glad och tacksam för att hon är här och för att hon verkar så välmående och stark.

Jag funderar på att sluta på denna blogg och det beror inte på att jag fått barn utan helt enkelt för att jag inte får ihop min iphone med blogger. Jag kan inte logga in via iphone och om jag ska byta blogg så är det väl en bra brytpunkt här. Är det någon som har en lösning på problemet iphone och blogger mottages det tacksamt, annars kommer det en ny bloggadress snart. Några förslag på vilken blogg som man ska använda tillsammans med iphone och som är lätt att hantera!!!