BALSAM FÖR MIN SJÄL

Människan är komplex och jag är såklart inget undantag. Jag har suttit här nu och funderat lite och jag får inte riktigt ihop bilden av mig själv.

Hur kom jag att tänka på detta nu då? Jo, jag har sedan Livia dog mått väldigt bra av att läsa poesi eller lyssna på svenska visor med texter som träffar mig rakt in i hjärtat. Vissa texter och melodier känns som BALSAM FÖR MIN RÄTT SARGADE SJÄL!

Jag har nog egentligen alltid kunnat förälska mig i vackra dikter eller textrader. Men jag har nog aldrig tänkt så mycket på det! Jag är en väldigt forcerande människa som har svårt att vara i nuet och stanna upp och bara vara. Och därför har jag svårt att ta mig tid eller rättare sagt finna ro att sitta och läsa poesi. Samtidigt är jag ganska så analytisk, vilket ju rimmar ganska så dåligt med det jag precis skrev. Därav min tanke på att människan än väldigt komplex! Jag har ju till och med svårt att få ordning på bilden av mig själv!

Hur som, just i den situation som jag är just nu så kan jag känna en väldig ro i att bara läsa vackra ord. Detta behov fyller jag genom att läsa dikter, lyssna på visor och läsa andra bloggar som använder vackra ord som får mig till eftertanke och som lenar allt det som är så smärtsamt.

Hur vackert är det inte att tänka att du, LIVIA är

BARA ETT ANDETAG BORT

eller att

VÅRA SJÄLAR ALDRIG TAR FARVÄL

Jag har skrivit om detta lite redan tidigare, men nu tänkte jag till och med be er om lite hjälp! Har ni några fina dikter, textrader eller visor som ni tror skulle kunna ge ett lugn i min själ. Som kanske har hjälpt er igenom svåra stunder i livet...