Jonas katastrofhelg

Jag hoppas att Jonas snart ska komma tillbaka. Idag är han så gråtmild, han gråtar ofta, ofta, ofta. Han säger att han tycker att det är skönt att gråta, och det är ju bra! Det är ju inget fel med att gråta, det kan ju till och med vara bra att vara nära sina känslor. Men han har så dålig självinsikt. Han förstår inte att han inte är som han var innan. Han springer snabbt framåt och rakt in i en betongvägg. Det hände i helgen. Jag vill inte gå in på vad som hände, men det blev väldigt stort och jag tror att han oroade många i sin omgivning. Jag är faktiskt inte förvånad, för jag hade redan innan tänkt tanken på att det kanske skulle balla ur. Men även om vi pratade om det innan så var han själv så inställd på att det skulle gå så bra.... Vilket det långt ifrån gjorde.

Men ibland tror jag också att han måste oroa sin omgivning för att få de att förstå hur han mår...