Det stora mörkret

Så sorgligt! Idag fick jag en känsla av att jag bara var tvungen att åka en sväng till graven efter kursen. Sent och mörkt var det, men jag gick in på kyrkogården i vart fall. Inte ett ljus brann hos lilla Livia. Inte ens det elektriska som jag ställt där för att minska risken för att jag ska komma dit och det är mörkt. Och idag som det är precis fem månader sedan du så hastigt dog. Usch, blev helt kall i kroppen! Pappa bor som tur är bara ett par hus ifrån kyrkogården så jag gick dit och hämtade lite tändstickor och tände ett ljus som mamma ställt vid graven i reserv. Kändes lite bättre, men tungt var det! Har fasat för första gången det ska vara mörkt, och den första gången blev ikväll, precis fem månader efter att du lämnat mig så olycklig kvar lilla Livia.....