Mamma min mamma, se vad jag kan
Jag går nu och hoppar lite grann
För mina vingar dom bär mej
varthän jag än vill
Flyger dit du är
och följer ditt liv
Fast du inte ser mej
Så är jag alltid där
Någonstans runt om dej
I universums stora sfär
För jag färdas över ängar
Bärs upp av en vind
Tittar till dej och flyger ner
och ger en puss på din kind
Jag samlar dina tårar och
fyller på vår brunn
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun
och tränger in i din själ
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att du inte får
ha mej intill dej
närhelst du än vill
ge mej allvärldens kramar
Vad jag än vill och lite till
för du vill visa din kärlek
ge mej allt så fint
men mamma, din kärlek
känns från jorden och ända hit
Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här
-Titta! det e min mamma
och hon håller mej så kär
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten
när det släcks i varje hus
för jag är den stjärna
som lyser stark och klar
jag är ljuset inom dej
som alltid stannar kvar..
5 kommentarer:
Åh så fint Hannah. Vackert och otroligt sorgligt på samma gång. Många tårar rann nerför mina kinder medan jag läste. Kramar till dig och din vackra lilla ängel.
Tänkvärda ord.
Jag kan se lilla fina Livia hoppa omkring. Hur stolt hon är när hon ska visa de andra små änglarna sin älskade mamma.
Ja, mamma! Visst är den fin! Jonas grät massor när jag läste den för honom! Mamma, som vi saknar henne.....
Det var ett tag sedan jag läste på din blogg, och detta var ju oxå ett tag sedan du la in, men oj, så vackert och sorgligt och fint. Och oj va mina tårar rinner nu. Kram!
Så otroligt fint Hannah!
Skicka en kommentar