Jag vet att de flesta säger att folk inte hör av sig på grund av att de inte vet vad de ska säga eller göra eller vet hur de ska bete sig. Men jag tycker inte det är ok, INTE ALLS OK! Tänk om alla gjorde så, då skulle vi vara helt ensamma och då skulle jag nog gå under!!!
Vissa vänner har inte alls hört av sig ännu och vissa har gjort så lite så det knappt räknas. Det är inte försvarligt att de inte orkar eller vet vad de ska säga. Vi sitter här med vår sorg 24 timmar om dygnet, kan inte människor i vår omgivning då ta sina olustkänslor över att inte inte veta hur de ska säga eller bete sig den lilla stund det krävs för att vi ska må lite bättre eller känna att de finns för oss med sin värme???
Ett telefonsamtal brukar vara tio, högst tjugo minuter! Ett SMS tar ett par minuter att skicka. Ett kort tar med inhandling kanske tio minuter och så vidare. ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT???
Helt klart har detta gjort att jag börjat fundera mycket på vilka som är mina, våra vänner. Vet att jag funderade mycket över det när jag blev sjuk i reumatismen. Vissa har försvunnit redan på grund av det. Varför ska man vara vänner bara i medgång? Varför ska man inte också kunna ta de bitar som inte är så roliga och kanske till och med svåra att ta i???
1 kommentar:
Måste lägge en komentar här oxå.
Jag kan inte begripa varför folk drar sig undan när man som mest behöver stödet?Varför? Jag trodde jag hade ne bra vännina.Men även då jag bad om hjälp som hörde hon inte av sig..inte ens ett kort,ett sms.Är det en bra vän?jag personligen tycker inte heller att det finns ursäkter.Nu är det den tiden man kan gallra bland vem som är ens vänner och inte.Nu vet jag iaf.Hemskt.Det räckte inte med förlusten av sitt barn utan förlusten av dom som man trodde var ens vänner.Sjukt!Riktigt sjukt!
Skicka en kommentar