Jag blir så trött och ledsen när folk ska lägga sig i min sorg. Livia har varit död i en månad och tre dagar. Är det en lång tid?? Jag tycker inte det. Varför ska folk då vara på och försöka att tala om för mig att jag måste gå vidare???? Min dotter har dött hastigt och lustigt, jag trodde jag skulle leva tillsammans med henne hela livet men sen dog hon. En månad är inte lång tid, jag tycker till och med att det är en kort tid att bara vänja sig vid tanken på att jag aldrig mer kommer att få se, träffa och hålla Livia.
När de som har så mycket åsikter om hur jag ska sörja poängterar detta blir jag bara ännu mer ledsen. Jag tycker att jag har mått väldigt bra i ett par dagar. Så där bra så att jag knappt vågar säga det för att jag är rädd att jag ska få äta upp det eller för att jag får dåligt samvete för att jag mår så bra. Sen kommer ändå människor i min närhet och ska pusha på ännu mer med kommentarer "du måste gå vidare", "nu måste livet snart återgå till det vanliga", "du måste tänka på annat än Livia", "gå ut och var bland folk" och så vidare. Detta gör att jag medetsamma blir mycket sämre, känner mig ensam och oförstådd. Varför kan inte omgivningen bara få låta mig vara, få låta mig vara ledsen över Livia? Om de fortsätter att pucha mig och jag viker ner mig och gör dem till viljes tror jag att jag kommer få äta upp detta senare i mitt liv. Min psykolog sa till mig för ett par träffar sedan att jag måste räka med att det kommer ta tre år att lära mig leva ett nytt liv. Hur kan då min omgivning kräva det av mig efter en månad och tre dagar? Sen förstår jag också att jag inte kommer må som jag gör just nu i tre år, utan att det under den tiden kommer gå succesivt framåt!
MEN SNÄLLA LÅT MIG FÅ SÖRJA I FRED!!! FÅ MIG INTE ATT MÅ SÄMRE UTAN FÖRSÖK ATT FÅ MIG ATT MÅ BÄTTRE, HJÄLP MIG ISTÄLLET GENOM ATT LYSSNA OCH PRATA OM LIVIA. HJÄLP MIG ATT FÅ HA MIN LIVIA KVAR OM SÅ BARA I MINNET!!!! HJÄLP MIG LÄRA MIG ATT LEVA MED LIVIA I MINNET!
1 kommentar:
oj
Skicka en kommentar