Din lilla säng

  
Igår plockade vi ner din säng. Det var väldigt känslosamt, tårarna rann hejdlöst, så orättvist!! Du var ett sånt fint litet barn Livia, så söt som en liten dröm!!!! Ella grät också en massa och försökte att övertala mig att vi alltid skulle ha kvar din säng i sovrummet. Men det går ju inte och sen tyckte jag att det var ett bra tillfälle att ta bort den, för jag skulle sätta upp nya gardiner, växter, adventsljusstakar och så vidare. Tänkte att när jag skulle fixa så mycket annat kanske det skulle märkas mindre att det fattades en liten barnsäng, din lilla söta säng!

Ella har varit mer ledsen nu i några dagar, det kommer över henne lite då och då. Tycker så synd om henne, ett barn på snart fem år ska inte behöva gå igenom något sånt här! Ella som var så förväntansfull när hon skulle bli storasyster, hon hade tjatat så på att hon skulle få syskon. Eftersom din start var tuff och du åkte direkt ner till Lund visst nog Ella vilken fantastisk gåva du var. Fast hon i efterhand nu har sagt att vi har mycket mer tid med henne nu och att vi var så stressade när du levde så visade eller sa hon aldrig något sådant när du levde Livia. Hon tyckte så mycket om dig, visade aldrig någon avundsjuka utan hjälpte till med allt hon kunde. Sen du dog har hon sagt flera gånger att "mamma, nu är jag ensam igen!" Tycker så synd om dig Ella.

Ella har en bok som hon ber mig skriva saker om dig Livia i och i den står det bland annat:

"Livia var så gullig och söt och snäll! Vi älskade Livia och vi gråter!"

"Livia var snäll och hon dog när hon var noll år. Livia var och är den finaste lillasystern i hela världen. Livia skrattade när mormor dinglade med sitt halsband."

"Livia opererades när hon var en vecka gammal och hon låg så stilla efter operationen. Jag vill åka till Lund igen för Livia var så sjuk där och kämpade så mycket."

Livia du har en fantastisk storasyster, är så ledsen att du inte fick se mer av hennes upptåg. Hoppas du finns här någonstans och ser allt som händer. Jag hoppas att Ella har rätt när hon säger att du är den första stjärnan som tänds på himlen varje kväll!

Jonas har också en jobbig tid just nu. Det har gått bra för oss båda (så bra som det nu kan vara när man har förlorat ett barn) men Jonas har haft en dipp nu i några dagar och har väldigt lätt till tårar. Jag tycker att det känns ok för mig, men snart är det väl min tur att dippa ner. Kommer nog att pendla mycket det kommande året. Försöker ändå att njuta av att må något sånär bra men det är svårt, får liksom skuldkänslor för att jag mår bra. Förstår inte varför man ska vara så hård mot sig själv. Jag vet ju att du Livia inte vill att mamma ska vara ledsen, att du inte klandrar mig för att jag mår bättre, men det är svårt i vart fall!