måndag 24 januari 2011

Ella tycker visst om bebisar!

Ella sa för några dagar sedan att hon inte tycker om bebisar längre och han sa faktiskt värre saker än så, men det vill jag inte skriva här för det låter så hemskt för oss "väldresserade" vuxna som bara säger det som vi "får/har blivit uppfostrade" att säga.

Hur som har vi de sista dagarna märkt att Ella verkligen dras till bebisar. Hon saknar nog sin lillasyster mer än vi förstår!

Först i helgen var vi hos familjen F/A och de har en pojke på tio månader som Ella blev helt förälskad i. Hon ville vara med honom hela tiden. Han verkade tycka mycket om Ella också för han tog tag i henne och drag sig upp mot henne och la kinden tätt emot henne vid flera tillfällen, så söta. Han lät rätt mycket emellanåt och drog henne i håret, Ella sa inte ett ljud, om det hade varit någon annan hade hon klagat direkt. Hon brukar säga när det är lite större barn med att "jag får ont i öronen" när de skriker och så vidare. När vi åkte hem i söndags sa Jonas att han blivit helt gråtig av att se Ella så kärleksfull och road av ett så litet barn. Och visst kändes det, det skulle ha varit Livia som hon skulle ha krypit omkring med och kramat på och bett att få vara barnvakt åt!! Ella sa också i bilen hem att det var orättvist att M hade ett småsyskon men inte hon.

Bättre blev det inte idag när vi hade besök av P med hennes lilla skrutta. Ella bara överföll henne i hallen och bad att få ta av henne hennes ytteroverall. Lillskruttan skrattade så åt Ella och Ella tog hand om henne så gott hon kunde och lekte med L med hennes små skallror, så söta!




2 kommentarer:

JG sa...

Hej Hannah
Jag har läst allt och grät flöder.. Du är så stark för att kunna skriva om ditt sorg
Jag tänker på er. Själv har jag son 7mån. På Liucia dagen fick jag veta att han
har hjärtfel. När han ska bli av med förkylning då ska han opereras i Lund. Tänker just nu om läkaren i Västervik har kollat allt. Vilken hjärtfel har de missat till Livia? Jag är så rädd att förlora min son

Hannah sa...

Hej!

Jag vet ju inte vem du är, men såklart att du är jätterädd för operationen!!! Men du ska veta att de är jättebra på att operera hjärtan. I Lund är alla de svåraste fallen i Sverige och de opererar flera små barn i veckan. Det är bara ett barn av hundra som dör under operationen av hjärtfel och de är de med allra störst fel.

Vi var i Lund i fredags och läkarna sa då till oss att det är bara något, några barn per år som inte klarar sig.

Livia dog och i Västervik har de sagt att hon dog av ytterligare ett hjärtfel som de inte upptäckt tidigare, men som de upptäckte vid obduktionen. I Lund sa de i fredags att Livia inte alls dog av det felet utan av något annat, men vi vet inte riktigt av vad. Vi inväntar ytterligare svar från obduktionen.

Det finns många i Oskarshamn som har barn som opererats för hjärtfel och alla har klarat sig utan komplikationer. Jag har en vän som jag träffade nere i Lund i somras, hennes son, lite över ett halvår gammal, opererades för hjärtfel idag. Fick precis sms om att allt gått bra!!!!

Din son är mycket äldre än Livia var och det innebär att han är starkare. Hans hjärtfel upptäcktes sent vilket borde tyda på att det inte är akut livshotande vilket också borde vara ett väldigt gott tecken.

Hoppas att detta på något sätt har minskat din oro!

Lycka till med operationen!!