I fredag träffade vi verksamhetschefen för hjärta nere i Lund. Jag var SÅ nervös innan!!! Dels för vad vi skulle få för svar men också på grund av att jag tycker många läkare har varit "otrevliga" sedan Livia gick bort. Vet inte varför de känns som de är "otrevliga", eller om det just är det, att det bara är en känsla. Jag tycker i vart fall att de hela tiden går i försvarsställning och bara "hugger" så fort det kommer till vad de kunde ha gjort annorlunda. Detta känns ju ännu mer obehagligt nu när de i Lund säger att den information vi fått från Västervik om Livias bortgång inte stämmer.
Hur som, i torsdag var jag så nervös att jag mådde illa på kvällen för att åka ner till Lund och träffa läkare och för att se alla avdelningar vi var på och det boende vi hade under en månads tid. När vi väl var där tyckte jag att det mot förmodan gick bra (även om informationen kändes olustig att få om anledningen till Livias bortgång).
Men tydligen var det en JÄTTEBELASTNING PSYKISKT, jag hann inte mer än ut så sa Jonas "Men så du ser ut i ansiktet", jag fick återigen en allergichock (detta har hänt X antal gånger efter Livias bortgång, vilket i vanliga fall kanske sker någon gång per år). Jag hade stora illröda fläckar i ansiktet och helt plötsligt hettade det i hela kroppen, jag var tvungen att gå i kortärmat ute för att kyla ner mig lite. Dessutom började det klia exakt överallt. Kroppen är fantastiskt på att säga att
NU RÄCKER DET, NU FIXAR DU INTE MER!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar