Längtan efter dig och jobb, och så lite tentaångest

Ja, nu har det gått ytterligare några dagar. Jag försöker att få dagarna att gå, dels genom att studera till min tenta som jag har den 19 januari, dels till att förbereda mig på att som ska hända under januari månad. Men framför allt försöker jag att må bättre. Det är nog i vart fall lite bättre än vad det var för några dagar sedan, då jag fick en sådan svacka. Jag tror att svackan dels beror på att jag inte vill släppa taget om dig lilla Livia, jag vill på något sätt inte bara gå vidare. Jag måste försöka att hitta ett sätt att ha dig med mig, ett sätt att försöka att förhålla mig till dig. Du kommer ju alltid att finnas i mitt hjärta men ibland, ganska ofta, känns det som att det inte räcker. Jag vill ju ha dig här hos mig!!

I veckan som kommer ska jag till jobbet en dag, prata om min framtid. Förhoppningsvis blir det ett bra möte som kommer att göra att jag mår bättre. Känner ju att ovissheten om min arbetssituation gör att jag mår sämre. Jag vill veta vad jag har att förhålla mig till dels med arbetsuppgifter men också om när jag kan tänkas börja jobba igen. Känner att jag börjar bli rätt rastlös av att gå hemma, men samtidigt förstår jag att jag inte kommer orka att jobba speciellt mycket. Men det vore skönt att prova på det lite, för då är ytterligare en milstolpe avklarad. Det är lustigt, men egentligen har ju inte mitt jobb något med Livias bortgång att göra, mer än att jag egentligen inte alls skulle börja tänka i arbetstermer ännu, jag skulle ju bara vara i början av min period som föräldraledig. Men likväl känns det jättejobbigt att gå tillbaka till jobbet, antagligen för att möta upp alla som jag fortfarande inte har träffat.

Nä nu ska jag börja att studera inför tentan, måste komma igång för att klara den, det är inte så många dagar kvar. Och i och med att jag fortfarande är så instabil så vetjag ju inte om jag kommer att kunna studera varje dag, rätt som det är åker jag ner i ett svart hål och orkar inte att studera, så det gäller att passa på de dagar som det känns lite lättare.

Längtar efter dig Livia!! Idag kommer jag nog heller inte hinna bort till din grav vilket redan nu känns jobbigt att tänka på. Men igår var det många ljus som brann hos dig. Jag tror att det är mina bonussyskon som varit där och satt ljus hos dig, det värmer så i mitt hjärta när det lyser så varmt från din lilla plats på kyrkogården, men jag kan ju inte sluta att tänka att du skulle vara här hos mig i värmen istället!!