Idag har jag varit på lunch hos min mamma. Efter maten satt vi och fikade lääänge. Vi hade så mysigt. Satt och pratade om dig, Livia, nästan hela tiden. Det var så skönt!
Tycker att jag har haft det lite väl stressigt de sista dagarna så jag känner att jag inte riktigt hunnit med mina egna tankar riktigt. Så skönt att sitta och prata med mamma, hon fattar verkligen! Hon har ju varit med på hela resan och var också den ända som vågade att ha Livia lite ensam under hennes kaotiska liv. Mamma är den utanför Livias familj som har "egna" minnen av henne. Jag vet att mamma ofta pratar om exempelvis en gång när de var ute och gick med vagnen i spöregn och Livia låg och pratbubblade och skrattade hela tiden.
Vi längtar så mycket efter Livia, vi hade så mååååånga förhoppningar på hur livet tillsammans med dig skulle bli. Nu blev det inte så, nu lever du bara i våra minnen. Men jag säger det igen, mitt nya favorituttryck:
SJÄLAR TAR ALDRIG FARVÄL!!
3 kommentarer:
Nä, själarna är hos oss och med oss. Hela tiden.
Vad härligt att din mamma har såna underbara minnen med Livia. Och vad härligt att ni kan bubbla om Livias bubbel tillsammans.
Mamma är verkligen toppen, hon finns liksom alltid där!! Både mamma och pappa har varit helt fantastiska, inte för att jag inte trodde att de skulle vara det, men de överträffar till och med vad jag trodde att de var kapabla till, de har helt enkelt inte kunnat hjälpa mig mer än de har gjort!!
Det värmde i mitt hjärta! Jag tyckte, liksom du, var mysig och gav mycket.
Skicka en kommentar