Jonas och jag såg den på bio i somras/höstas. Det handlar ju om två tvilling-systrar varav en dör. Jag for inte direkt illa av att se den om man bortser från hur illa Jonas mådde. Han tjöt filmen igen. Ja, jag vet att det var rätt puckat att gå och se en sådan film när ens eget barn har dött, det är ju rätt mycket som väcks till liv och rätt mycket som man känner igen sig i. Men det var också skönt, det är ju skönt att få känna efter igen, att faktiskt känna riktig sorg igen, även om just den känslan är det sista som jag vill känna igen på heltid, DET FÅR INTE HÄNDA IGEN!!!
Igår när Ella och jag var och hyrde Smurfarna så bara stod filmen där och sa åt mig att hyra den, vilket jag gjorde. Ella brukar somna tidigt, hon är kvällstrött, men inte igår. Filmen är inte på något sätt otäck den är bara fruktansvärt sorglig, så Ella kollade på filmen med mig. Men oj vad mycket frågor hon haft efter filmen!!! Vilka diskussioner vi haft idag. Har ni sett den??? Ella tror eller har i vart fall trott väldigt mycket på gud, så där som jag tror de flesta fem-sex-åringarna gör. I filmen sjunger en kille en sång om gud och att han hatar gud, det tog såååå hårt på Ella och i morses sa hon "Jag hatar också Gud, varför tog han min Livia, det var ju inte alls snällt". Det blev lite problematiskt tycker jag eftersom jag inte alls tror på Gud men samtidigt vill jag inte ge Ella bara min oreligösa bild, men jag fick ju försöka att förklara hur kristna tänker om att Gud tar nära och kära till sig för tidigt. Svårt!!!!
