Gjorde läkarna fel???

Hur många gånger har jag inte tänkt tanken att "hade Livia levt om läkarna gjort annorlunda". Det bemötandet och den behandlingen som Livia fick sista dygnet har flera moment som är bristfälliga!!

• Hade min Livia levt om läkarna inte gett henne massor av vätska, för att sedan försöka att driva ut vätskan, som inte lyckades innan hon dog. Hur kan man överhuvudtaget pumpa in massor av vätska i en liten kropp som tidigare har haft hjärtfel, vätska försvårar ju arbetet för hjärtat!!
• Skulle läkaren som vi träffade på dagen inte ha släppt hem mig utan lagt in Livia??
• Varför fanns inte upplivningsutrustning för små barn på IVA??

Jag blev faktiskt ifrågasatt av en läkare för några dagar sedan varför jag inte anmäler händelseförloppet till Socialstyrelsen. Jag vet inte varför jag inte gör det, på ett sätt vill jag att det ska utredas. Det känns som det är mitt ansvar att driva detta tills alla frågetecken är utredda, som om jag är skyldig Livia det på något sätt. Men samtidigt så får jag ju inte tillbaka min Livia hur mycket jag än rotar, frågasätter, står upp för min åsikt och kräver att få veta sannigen!!

En sak är i vart fall säkert och det är att läkarna och sköterskan som anvarat för Livia inte vill tala om vad som hände. De försökte att övertyga oss om att Livia inte hade en chans. När jag berättade detta för experterna nere i Lund säger de att Livia inte ens kan ha dött av det som läkarna på vårt sjukhus försökte att övertyga oss om. Varför säger inte läkaren i här som det är? Har de något att dölja?

Egentligen vill jag inte ens tänka dessa tanker, de gör mig upprörd!!

Ella längtar mer nu

Det dyker upp nästan varje dag nu att Ella saknar Livia! Hon frågasätter om inte hon kan få ett nytt syskon och om vi inte kan leka att Livia finns/lever. Hon har också börjat be mig att vi ska åka förbi Livias plats på kyrkogården om vi är ute med bilen. Stackars lilla vän.

För Ella är det också så viktigt att hon ÄR STORASYSTER. Hon blir jätteförnämad om någon glömmer att hon är storasyster. Och visst är det så att hon alltid kommer att vara storasyster. Men när man pratar om hur barn blir i samspel med syskon, till exempel mer härsynsfulla, toleranta eller vad det nu må vara så är ju Ella storasyster men ändå inte. Hon har ju inte en syster att stångas med, tvungen att visa hänsyn inför, stå tillbak för, vänta på sin tur med men också kramas med, leka med, försvara, stötta och så vidare!

Hur kan jag längta tillbaka till Lund??

Snart är det ett år sedan Livia föddes och vi fick åka akut ner till Lund på grund av hennes hjärtfel. Sen blev vi ju kvar där hela sommaren. Jag har sett den tiden som något jobbigt, vilket det också såklart var!! Men det finns något annat också!! Något varmt, något hoppfullt, ETT HELT ANNAT LIV I EN HELT ANNAN TID!!

Nu börjar det närma sig sommaren och mina närmaste minnen från sommaren är från Lund-tiden. Kan inte hjälpa det, men på något sätt längtar jag tillbaka. Jag saknar mitt, Jonas, Ellas, mormors och främst och mest Livias Lund!!

Snart blir det fint hos min lilla Livia!

Väntar sååå på Livias sten, den kommer snart! Jag har redan gjort upp i huvudet hur det ska se ut och jag och mamma har köpt några saker som förhoppningsvis ska göra platsen precis så fin som jag önskar! Bland annat har mamma hittat så söta små solcellslampor som föreställer fjärilar och trollsländor, blir superbra eftersom jag är så rädd för att det ska vara mörkt hos lilla Livan!

Livet är så skört

Ska bara skriva ett kort litet inlägg, hur det nu ska gå när det egentligen är så mycket som behövs skrivas.

Det har hänt lite väl mycket de senaste dagarna som återigen fått mig att tänka om och om igen på hur skört livet är och hur glad man ska vara så länge det inte händer något negativt livsavgörande. Livet kan förändras så fort...

Min farfar var tvungen att amputera benet i fredags. Jag lider så med honom. Visst, han är gammal och han lever (i motsats till att dö), men jag undrar ofta om han hellre skulle vilja vara på andra sidan. Jag vill så gärna stötta honom och visa honom att jag bryr mig om honom, det måste vara så hemskt.

Sen besannades en av min andra orostankar, men inte riktigt på det sätt som jag oroat mig.

Jag har varit så orolig för min pappa, att det ska hända honom något. Han känns så stressad!! Han har fått tagit så mycket av min och Jonas sorg efter att Livia gick bort och dessutom har det varit så mycket med min farfar. Min farfars sambo lämnade honom efter trettio år tillsammans för att han inte var "lika pigg" längre!!!!!! Vilket givetvis gjort att min pappa och hans syskon varit tvungna att hjälpa farfar med allt praktiskt som boende men också känslan av att bli övergiven på ålderns höst!!

Jag har känt hur pappa varit överallt och försökt att hjälpa till både här och där under så lång tid nu, så jag har varit så orolig för att han ska få en hjärtinfakt eller något liknande. Han har INTE fått det. men PAPPAS BROR ligger nu inlagd på samma avdelning som sin far, alltså min farfar. Det är så lätt när det händer så mycket i omgivningen att ens egen kropp inte orkar med all påfrestning. Jag har haft ett allvarligt snack med min egen pappa om att han måste ta vara på sig, DET FÅR BARA INTE HÄNDA HONOM NÅGOT NU! Min lilla Ella är hos morfar inatt, som hon nästan alltid är på tisdagsnatten. Pappa sa att Ella är hans positiva energi, där han hämtar sin ork och styrka, hoppas, hoppas, hoppas bara att det är så!!!

Livet är så skört...

Virka en hjärtekatt till ett hjärtebarn

Vilken fin tanke! Jag läste om det första gången på Annicas blogg, blev så rörd! Nu har jag läst om det på flera bloggar. Hoppas detta sprider sig så att ännu fler hjärtebarn kan få med sig sin egen lilla hjärtekatt hem. Jag hade blivit superglad om lilla Livia fått sin egen hjärtekatt med sig hem, vilket minne det hade varit idag!!!

Själv kan jag inte virka, har faktiskt ingen aning om hur man gör men jag får lite dåligt samvete, skulle gärna vilja göra en till ett annat hjärtebarn som opereras i Göteborg, men också till min egen lilla Livia (även om den bara skulle få vara på hennes fina lilla grav, lilla skrutt!!). Får väl göra ett besök hos min gamla mormor och se om hon kan lära mig....

http://hjartekatten.blogspot.com/

Lite blogghjälp, tack!

Min sida har blivit så seg, och då har jag ändå försökt att ta bort lite bilder (har ju verkligen inte många), tagit bort det interaktiva insamlingshjärtat som Livia haft och mycket annat och jag har även tagit bort så att inte så många sidor visaa på startsidan (vilket var ett tips som fanns att läsa på blogger). Har ni några tips på hur ni gör för att snabba upp era sidor???? För visst är den superseg!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min lediga dag

Jag är ju nästan alltid ledig (läs sjukskriven) på onsdagar! Så skönt, det är min återhämtningsdag!! Det är bara jag hemma och jag brukar bara ta det lugnt. Idag ska jag på massage och sen ska jag i och för sig iväg och plugga hos en kompis. Jag är inne på sluttampen på min projektledningsutbildning.

Ute snöar det, men mig gör det faktiskt ingenting! Naturen behöver regn så det behövs och eftersom det är maj månad behöver jag ju inte vara orolig att det blir långvarigt.

Ella sover hos morfar som vanligt tisdagsnatten. Vi har sådan tur som har världens bästa morfar. Han har gått ner i arbetstid för att vara mer med Ella, så onsdagarna är hon alltid hos honom. Det är jättekul för Ella och väldigt skönt för oss. För att orka vara bra föräldrar till Ella är det viktigt att hushålla med den begränsade energi som finns!

Vi väntar och väntar på att Livias gravsten ska komma nu! Jag är lika pirrig varje gång jag går till kyrkogården!!