Hos oss är det både bra och dåligt. Många saker är bra men Ella är inte på topp.
Dagispersonalen har sagt flera gånger de senaste veckorna att hon varit ledsen (något vi verkligen inte känner igen från vår annars så glada och starka tjej). Hon har haft många samtal med mig, hon funderar exempelvis på vem som tar hand om Livia nu. Hon sa att det skulle bli skönt för Livia när jag dog för då kunde jag ta hand om henne och att nog Livia längtar efter det. Hon oroar sig också för att hennes hjärta är trasigt och har bett att få undersöka sitt hjärta.
På dagis säger de att hon flera gånger om dagen blir nedstämd eller börjar gråta för att hon längtar så efter Livia. Jag tänker att det kanske är svårt för Ella att känna skillnaden på längtan efter ett nytt syskon och Livia. Hon är ofta orolig för bebisen i magen och tror inte riktigt på att den lever. Jag sa för några veckor sedan att jag kände att bebisen var vaken i magen, hennes kommentar blev då "ja, men då lever ju bebisen". För henne är det vanligare att bebisar dör än att de överlever, det måste vara fruktansvärt att leva med den erfarenheten.
Stackars liten!! Jättejobbigt är det för Jonas och mig också för Ella är ledsen när vi lämnar henne på dagis (också något helt nytt), hon kan gråta och hålla fast oss när vi ska gå. Jag blir helt tårögd när detta händer, sitter i bilen till jobbet och vill inget annat än att bara åka hem och krama och leka med min storalilla tjej! Mamma och pappa har hjälpt till mycket och hämtat Ella tidigare eller så hon kunnat få vara ledig från dagis (hon gråter inte hemma och hon har blivit så hemmakär, hon vill helst av allt vara med familjen eller väldigt nära vänner). Jag hoppas att hon kommer i form snart igen!!
I helgen ska Jonas och jag åka till Riga och Ella ska vara långledig från dagis och hänga med mormor, det ser hon fram emot. Hoppas det kan göra henne gott!
3 kommentarer:
Första tanken var som din. Kan inte vara lätt att känna skillnaden mellan längtan och saknad. Men då kanske det är skönt för henne att snart få känna bebisen i magen själv?
Det kanske gör skillnaden tydligare? Usch, nej jag vet inte. Jag hoppas iallafall att hon känner sig bättre snart.
Kram!!
Hej Hannah!
Precis så där är Bella nu. Hon vill hela tiden ha koll på var jag är, vad jag gör, vad jag ska göra när hon sover/är på dagis. Jag får inte lämna henne kvar i bilen för att springa in och hämta något inne, då måste hon följa med in, fast bilen är precis utanför huset...
Bella undrar också över döden och jag vet inte om det är att en gammelmoster dog eller om det är en reaktion på allt som händer med Frida. Men jag känner igen det du skriver. Jag hoppas att det går över för båda tjejerna inom kort!! Kram
Måste verkligen vara jättejobbigt för er alla, och såklart allra mest för Ella, att hon mår sådär :-( Vet att det inte är något vidare tröst, men i 5-6 års åldern är det inte helt ovanligt med tankar på döden. Det är i den åldern barn börjar förstå mer vad det innebär att dö och självklart skrämmer det. Har man då dessutom upplevt det på så nära håll som Ella så är det verkligen inte konstigt att hon reagerar. Tur hon har så fina stöttande föräldrar som er! Med ert stöd kommer hon att må bättre så småningom. Hoppas det ska gå fort!
Hoppas allt är bra med bebisen! Har ni fått göra hjärt-UL än?
Kramar
Skicka en kommentar