Idag är det två år sedan Livia dog. Jag minns den dagen nästan i detalj och samtidigt är allt som i bomull. På ett sätt vill jag minnas och på ett annat sätt är jag så evigt tacksam för att jag inte minns smärtan längre. Tänk att jag egentligen skulle ha haft tre tjejer här hos mig idag.... Tre flickor, alla älskade precis lika mycket men ändå på olika sätt.
Ella är min medicin, både då det gäller min sjukdom och sorgen efter Livia. Vår relation kommer nog alltid vara speciell efter allt vi varit tvungna att gå igenom.
Livia var den jag var mest rädd om.
Elisia är min lilla bonus.
Ella är min solstråle.
Livia var lugnet.
Elisia är kraftfullast.
Livia är den som jag har haft mest dragningskraft till, som jag inte kunde hålla mig ifrån.
Livia värnade jag mest om.
Ella är den mest omtänksamma på hela jorden.
Elisia är, efter att hon är född, den som är mest självklar (konstigt nog).
Livia är den som lärt mig mest om livet.
Ella är den som gett mig flest lyckorus.
Elisia är mest fundersam.
Livia kommer alltid vara min gåta.
Tre barn, så lika till utseendet, så olika i sina sätt och så olika platser i mitt mamma-hjärta men precis lika mycket älskade. En flicka dock som jag inte haft förmånen att slösa bort all min kärlek på... Önskar så att du var här hos oss Livia, vi saknar dig så!
6 kommentarer:
Jag tänkte på er så många gånger igår.
Igår för två år sedan opererades min nyfödda dotter. En operation som gav henne livet tillbaka efter att ha legat i respirator. Dagen som jag minns med glädje kommer för evigt vara förknippad med sorg efter att ha läst om Livia.
Jag har inte ord för hur ledsen jag är för er skull. Varma kramar.
Som vanligt skriver du så vackert om något som är så svårt och hemskt. Men samtidigt är det ju just den starka kärleken som gör allt så svårt och den är ju väldigt vacker. Dina flickor verkar så underbara alla tre på sina speciella sätt. Jag önskar så att jag fått träffa Livia någon gång!! Kanske kan jag få chansen att se någon av dina andra små fina flickor en dag. Ni finns i mina tankar ofta! Massor med kramar
Så otroligt fint skrivet!
Saknar er!
Vill bara lämna en kram som spår.
Du skriver så fint om dina flickor och ger mig en bild över hur de är. Så älskade.
<3
/Sandra
Hej Hannah,
Vad fint du beskriver dina känslor till dina små tjejer <3 Jag har själv en fin liten änglason som nu är 14 månader den 25 dec. Vår älskade Noel dog strax före förlossningen i V 38+3 utan att vi fått veta varför. PSD i magen har läkaren sagt. Tyvärr är vi verkligen inte ensamma om att fått mista våra små fina barn. Skriv gärna om du vill på FB till Louise Ingvarsson.
Kram <3
PS fick länken av Jenny Strandberg :)
Skicka en kommentar