Vet inte vad som händer, men allt känns återigen helt hopplöst!! Tårarna rinner konstant nerför mina kinder. Igår var inte ögonen torra några längre stunder. Samtidigt känner jag att detta inte får hända nu. Jag ska börja jobba igen på torsdag, jag behöver all den kraft som finns till det.
Saknar dig så mycket nu, Livia! Var är du? Varför hände detta mig? Igår satt jag och tittade på filmen från begravningen och det ända som dunkade i min kropp är:
Varför hände detta mig, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Alla andra får ju behålla sin barn, varför var min Livia tvungen att vända så snabbt!
Hur ska jag någonsin kunna bli lycklig igen? Hur ska jag någonsin kunna känna mig hel igen? Jag är allt annat än hel sen du försvann Livia!
Kroppen är helt dränerad, vet inte var jag ska hitta kraften. Jag letar och letar men hittar den ingenstan! Jag hoppas på våren, men vet inte om den kommer kunna göra mig starkare. Jag måste hjälpa mig själv, men vet inte hur...
6 kommentarer:
Åh Hannah! Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig? Många kramar!
Önskar det fanns något att göra för att det skulle kännas lättare för dig! Kramar
Hej..Beklagar så din sorg,vill ge dig massa kramar och hopp om att du hittar styrka att orka..
tänk om man kunde hitta svaret på frågan "Varför?"
Många kramar
Hej!
Jag skulle vilja ge dig kraft och ork för att ta dig vidare! Jag förstår att vissa dagar är dipparna riktigt djupa, jag för min del tillåter inte längre de att bli så djupa. Men det är ju mitt sätt att bearbeta det på. Jag har valt att vända känslan av sorg till "ett leende", något positivt att minnas... Med det menar jag att FÖRSÖKA att komma ihåg de stunderna som du var glad – vad gjorde du då? Göra mer av det. Det är som du säger, på HUR frågorna… det är bara du som vet svaret och även om det är jobbigt, så måste du försöka hitta dessa även om de just nu är djupare ner i dig än vanligt. Om du kan få frågan om hur du ska bli hel igen till att bli att du är hel – för Livia kommer att alltid vara en del av er, en del av dig. Tänk om hon inte funnits? Hade du varit hel då? Det kanske låter som att jag svamlar, men jag hoppas att du kan få något ut av det. Varför frågorna då… Ju tidigare dessa kan ”skrotas”, desto bättre för dig. Detta tar bara energi från dig, energi som kan hjälpa till att få dig och Livia till en hel person Du har Livia i ditt hjärta och där kommer hon alltid att finnas, oavsett var du är. Vid hennes grav, vid hennes minnesplats hemma – just där du är för tillfället, precis nu och då! Kraft till dig Hannah!
Kram
Önskar att det fanns något man kunde göra för att ge dig kraften tillbaka.
Kram!
Det gör mig såååå ont. Alla dessa barn som bara fick komma och vända. Alla dessa föräldrar som bär på en livslång saknad.
Jag önskar att det fanns någon slags livskälla som energi kunde tas ifrån när orken tryter, för det gör den. Att vara förälder till barn någon annanstans är oerhört "krafttagande".
Här kommer en stor kram till dig!
Skicka en kommentar