Det som gett mig starkast minnen av Livia är bland annat hennes vagn. Den köpte jag och fick den hemskickad till mig den dagen som Livia föddes, alltså för nästan ett år sedan! När vi låg på sjukhuset nere i Lund så låg hon i sin vagn. När hon var så sjuk att hon låg på BIVA tränande Ella att köra vagn med Livias fina röda bugga.
Först hade jag bestämt mig för att inte sälja vagnen, men sen samtidigt, varför ska jag ha den kvar. Jag behöver den inte längre för att bara stå och titta på och dra lite på för att känna henne nära eller för att få gråta ut.
Men jag kan inte säga annat än att det var tufft att göra den iordning, plocka ut Livias sängkläder. Vi hittade också några små blöjor och nappar som var Livias. Men nu är den borta och jag tror att vi gjorde rätt! Ella och jag delade på pengarna, för det var såklart tufft för henne också. Så nu är Ellas spargris tjock, förhoppningsvis kan hon göra något av de pengarna när hon blir lite större!
3 kommentarer:
Det är så starkt av er att sälja vagnen. Jag kan verkligen föreställa mig att det måste ha varit jättesvårt. Malte tillbringar massor av tid i sin vagn och det leder såklart till massor av minnen kopplade till den. Men minnena kommer du ju ha inom dig alltid ändå. Kramar
Jag vet hur det känns. Vi sålde Winstons vagn för några månader sen. För mig innebar själva grejen mycket skuldkänslor. Det kändes jobbigt att sälja något som varit hans och som var så förknippat med honom. Ibland saknar jag vagnen, saknar att kunna se på den och minnas tillbaka till den fina tiden med honom i livet. Men för det mesta vet jag att det var rätt att sälja vagnen. Den har gjort sitt för oss och har vandrat vidare till en annan familj som kan få ut glädje och nya minnen av den. Våra minnen av Winston finns kvar i hjärtat. Precis som era minnen av fina lilla Livia finns kvar i era hjärtan!
Jättefint av dig att dela pengarna med storasyster. Kan tänka mig att det är tufft för henne att förlora sin älskade lillasyster :(
Jättestora kramar! /Jenny
Tack Ingrid och Jenny för era uppmuntarande ord. Ja, lustigt egentligen att en materiell sak kan ha en så stor betydelse. Men som jag skrev så känner jag att det var rätt, har känts mycket bättre nu i kväll än jag kunde föreställa mig fast källaren har en tom plats där Livias vagn har stått!
Skicka en kommentar