De senaste dagarna har jag varit mer ledsen!! Vet inte riktigt vad det beror på. Det kan vara att jag känner av mer stress just för tillfället, vilket kanske gör mig mer känslig.
Sen är det också så att jag inte tänker på dig HELA tiden längre, Livia. Åhhh, nu får jag nästan dåligt samvete, för det låter som att jag håller på att glömma bort dig, vilket verkligen inte är fallet. Men livet har börjat återgå till det vanliga och då upptas tiden av många andra tankar också. När jag inte tänker på dig varje sekund, varje minut.... så blir det som en käftsmäll varje gång som tanken kommer över mig. Jag blir sååå ledsen när jag kommer på vad som hänt.
Det är så svårt att förstå att du inte kommer tillbaka, att du är borta för alltid! Att jag aldrig kommer få se ditt söta lilla ansikte igen!
3 kommentarer:
Kramar!
Usch, fina du. Jag önskar att jag kunde säga något bra, något som fick dig att må lite bättre. Men jag vet inte alls vad som skulle kunna hjälpa. Jag tänker på er och försöker med jämna mellanrum skicka över lite av min energi till er. Stora kramar till er
Det är konstigt det där att sorg och dåligt samvete är så nära sammanfogat. Det finns nog inte en människa som har varit i sorg som inte samtidigt har känt någon grad av dåligt samvete... Som du själv har sagt "Livia vill ju inte att mamma ska gå här och gråta hela livet". Hon vill ju se er leva och skratta och göra kul grejjer och vara lyckliga -och gråta någon gång ibland och framförallt tänka på henne precis sådär lagom mycket så att ni ändå klarar att leva ett så bra liv som man kan när en bit av hjärtat saknas...
Skicka en kommentar