onsdag 30 mars 2011

Har ni andra som förlorat barn läst "Bara ett andetag bort"?

Jag håller på med boken men blir sååå sur!! Samtidigt kan jag inte sluta läsa, jag hoppas att det på de sista sidorna står någon form av förklaring. Jag kan ju inte berätta vad boken handlar om, man för mig som också förlorat det mest värdefulla känns det som ett hån! Jag har inte upplevt så som författaren säger sig ha gjort, betyder det då att min Livia skulle vara mindre värd bara för att inte jag såg några ljussken när hon dog eller att strömmen gick och så vidare??

Jag har så många frågor om innehållet i boken och så många synpunkter på hennes agerande och tankar.  Hur kan hon tro att det nya barnet är det gamla som dött som återkommer? Hur kan hon skriva att de hade ett kontrakt att livet skulle bli på detta sätt, att det var meningen  att barnet skulle dö för att hon skulle kunna känna riktig lycka?? Hur kan författaren lura sitt äldre barn att tro att det döda barnet skriver utförliga brev och ger presenter?

Frågorna är så många! Har någon annan läst boken kan ni väl återkomma med era funderingar kring innehållet! Har boken upprört er också eller har ni tolkat innehållet på ett annorlunda vis??

9 kommentarer:

Tea sa...

Låter mycket konstigt det där... Det borde vara brottsligt att lura sitt barn så, det borde va jämställt med hjärntvätt eller något...
(Jag vet ju inget om boken, men du brukar ju säga att man inte kan jämföra sorg, så skit i vad den där författaren verkar tycka...)
kram

Anonym sa...

Klart att Livia inte är mindre värd bara för att du inte tycker lika som författaren.
Det där med att hon ger sitt barn presenter och låtsas att det är från sitt änglabarn är kanske ett sätt för henne att bearbeta sin sorg.
Ett sätt för henne att tala om för sitt barn att h*n hade ett syskon som betyder mycket, ett syskon som alltid kommer att finnas och ha en stark samhörighet med familjen.
Det har nog inte något att göra med att hon vill lura sitt barn.
Men jag har inte läst boken så detta är bara vad jag kanske kan tänka mig.

Jag funderar mycket på det där med hur jag ska berätta för Elise när hon blir äldre att hon har en storebror i himlen.
Jag kommer absolut inte köpa presenter till henne och låtsas att det är från Philip ;)

Jag beklagar att Livia vände om, det är verkligen så oerhört orättvist att små barn ska behöva gå vidare till andra sidan.

Tänk på att alla har olika sorghanteringar och det går inte att jämföra sorg helt och hållet, även om man kan känna igen sig i mångas sorg.

Kramar!

Anneli sa...

Det är första gången jag är inne på din blogg! Blir så ledsen över ni inte har Livia kvar hos er! Det gör så ont i mig!
Många kramar till er!

Anneli

Maria sa...

Vilken hemsk bok det där verkar vara. Inte såg jag heller några ljusskymtar eller att strömmen gick..
blir nyfiken vad det är för en konstig bok. Kanske måste beställa hem den... Kram!

Unknown sa...

Maria, om du läser boken måste du i så fall sedan berätta hur du tolkat innehållet. Jag har bett min mamma läsa boken för att se om hon tolkar den på ett annat sätt eller kan se det som skrivs på ett annat sätt. Jag har läst ut boken nu, och jag är inte mindre förvirrad men på slutet tyckte jag i vart fall att den slutade att ha alltför många konstiga tankar och dolda budskap från "andra" sidan som gjorde mig så ledsen i början av boken!

Kram

Sandra sa...

Hej
Jag har verkligen INTE samma syn på döden eller annat som författaren till den boken men jag sträckläste boken och tyckte jättemycket om den.

Jag är nog mer lik ditt sätt att handskas med sorg och saknad.


Jag uppfattade dock inte det som du. Jag tycker att alla ha sitt sätt och att vi sedan har likheter och skillnader.

Kram

Unknown sa...

Åhhh, vad bra att någon annan har läst. Jag vill fråga dig massor av saker Sandra, om hur du uppfattade boken. Jag hör av mig för jag kan ju inte avslöja mer om innehållet här!!

Sanna sa...

Hej alla vackra människor!

Tack att jag får ta del av era upplevelser av min bok. Om ni har några särskilda frågor så får ni gärna höra av er till mig så ska svara er efter bästa förmåga. Mitt facebook-konto: http://www.facebook.com/sannanovaemilia

Jag har valt att förhålla mig till min dotters död som en möjlighet att skapa ett rikare liv mer fyllt av kärlek, glädje och tacksamhet för mig själv och för andra. Det är så jag har gjort min dotters död meningsfull. Det finns ingen mening i sig med att ett barn dör, men vi kan skapa den meningen. Det är min absoluta övertygelse. Vi kan också låta bitterheten, vreden och ilskan ta över - men jag tror inte att det är vad våra barn hade önskat.

Jag hade två mål med min bok. Det ena målet var att skänka tröst åt människor i sin djupaste sorg och att ge dem en hand i mörkret, för att slippa känna sig så ensamma som jag vet att man känner sig när det mest overkliga inträffar. Mitt andra mål var att även få de människor som inte genomgått någon djup sorg ännu att uppskatta och ta till vara på livet mer. Min bok har även visat sig ha ännu ett syfte, där människor hört av sig och berättat att boken hjälpt dem att försonas med sorger som de burit på i både 15 och 20 år. Målet med boken har varit att öppna människohjärtan och hjälpa dem att se allt det vackra som finns i livet att ta vara på. Och det finns mycket vackert fortfarande att ta vara på, även om våra barn har lämnat jorden.

Min son har älskat att få presenter ifrån sin syster på hennes födelsedag och på Julafton, och även om han numera vet att dessa presenter är ifrån mig så uppskattar han det precis lika mycket idag som då. Det har varit mitt sätt att visa min kärlek till honom och min kärlek till den dotter som lämnade oss. Hur kan vi vuxna lura barnen att det finns en jultomte? :)

Det finns inga barn som är mer eller mindre värda. Det finns inga människor som är mer eller mindre värda.

All kraft och kärlek till er alla, i de sorger ni bär och i alla de möjligheter ni har att skapa ett liv som ni älskar...

http://youtu.be/ZDeW9Acau7M

Kram!

Sanna

Unknown sa...

Tack Sanna för dina kommentarer. Väldigt spännande att författaren själv hör av sig! :-)

Det var ett tag sedan jag läste boken nu och jag är inte upprörd längre. Kan till och med på vissa sätt tycka att den var fin även om jag fortfarande undrar mycket hur du tänker på OM strömmen gick och OM det var ljussken, vilket jag inte tycker att jag fick något svar på. Sen undrar jag mycket över "kontraktet"? Och tror du verkligen att det nya barnet är det gamla eller är det bara ett sätt att uttrycka det på?

Och det är faktiskt så att jag är emot att lura barn om jultomten, vi har aldrig gjort det för vår dotter på fem år.

MEn det är precis som du skriver, man måste göra på sitt sätt och tycka som man vill!

Tack återigen för din kommentar!