Blir svårare och svårare att skriva. Dels har livet återgått till vardag igen. Jag jobbar mer och mer och dessutom har jag snart min sista tenta, så jag försöker att studera lite också!! Jag har också fått lite skrivkramp! Jag har emellanåt svårt att skriva om Livia. Jag har upptäckt att många läser bloggen och på så sätt håller sig uppdaterad på vad som händer. Men de flesta ger sig inte till känna men i och med att de vet så SLIPPER de fråga hur jag mår. Smidigt! Men det betyder att mitt skrivande biter mig själv i svansen, eftersom jag vill prata om min lilla Livia.
Jag har inte bestämt om jag ska sluta blogga, lösenordsskydda bloggen eller bara fortsätta mer sporadiskt!
4 kommentarer:
Fortsätt blogga!
Jag pratar gärna om lilla Livia med dig!
Kram
Jag tycker det är bra med bloggen för när vi träffas vet jag ju lite vad du har haft för funderingar på sistone. Det är lätt att "glida in" på ett Livia-prat genom att ställa frågor kring det du har tagit upp i bloggen. I like it! Sluta inte!
Jag tror också att din blogg är en sådan som verkligen kan hjälpa andra föräldrar i samma sits eftersom den är så ärligt skriven.
Jag håller med dig om att när jag skaffade bloggen slutade människor prata med mig om det jag går igenom,alla läser men mycket få kommenterar i bloggen och ännu färre pratar med mig i riktigt livet..
men precis som tea skriver så kan det du skriver faktiskt hjälpa andra föräldrar som förlorat..
Det är svårt och många gånger har jag funderat över bloggens öde,men jag har svårt att sluta..
Gör det som känns rätt för dig..
Jag läser gärna om er Livia..
Kram
Skriv bloggen för dig själv, inte för någon annan. Det känns som att internet är ett fantastiskt verktyg. Jag kan liksom hänga med fast att jag är så "långt" bort. Jag kan lättare sätta mig in i er sorg och jag kan lättare sätta mig in i hur ni återgår till vardagen, även om det för mig verkar så oerhört svårt. Kram på dig du fina människa
Skicka en kommentar