Jag har fortfarande ett par av de plagg som jag minns dig som mest i kvar uppe. Förresten så har vi inte tagit ner ditt skötbord ännu. Vi bestämde när du dött att jag fick bestämma när vi skulle ställa undan din lilla säng (det är den möbel som jag tycker jag förknippar mest med dig, den möbel som jag tyckte skulle bli jobbigast att ta bort), Jonas tycker att han har finast minnen från dig när du låg på skötbordet, så det ska han bestämma när han känner sig reda att ta bort. Sängen tog vi ned för några veckor sedan men skötborden är fortfarande kvar. Din pyjamas, som du hade när vi åkte in till akuten, ligger där och även en blus som du hade någon av de sista dagarna, den lukar fortfarande DU. Jag kan stå där inne ibland och bara lukta på blusen. Likaså finns det en handduk som vi använde på babymassagen, den kan jag hänga över huvudet ibland. Egentligen lukar den inte så mycket DU utan mest massageoljan, men den påminner såååå mycket om dig. Åhhhh, det lukar så gott, framför allt blusen. Vill aldrig att lukten ska gå ur men det kommer det väl dessvärre snart att göra.
Jag minns så väl att jag inte hade på dig "såååå" fina kläder, inte så att du hade fula kläder på dig. Men med Ella var jag sååå noga att allt skulle vara så perfekt, sött och flickigt. Den tanken slog mig när du var några månader, att du inte alls hade klänning så ofta eller det där lilla extra. Men jag vet precis varför, jag ville bara att du skulle ha det så bra som möjligt, jag satte hellre på dig en omlott-tröja för att slippa se dig bli ledsen när jag drog tröjer över huvudet. Jag ville hellre att du skulle ha mjuka, gosiga och varma kläder så att du hade det skönt och var varm. Med Ella var det yttre så viktigt, hon var som en liten docka som skulle visas upp. Med dig brydde jag mig inte om ifall exempelvis kassörskan, sjukvårdspersonal, kompisar eller mammorna på ÖF tyckte att du inte var "extra" söt. Jag var bara så glad att du fanns, att du inte dog vid din hjärtoperation. Att jag hade förmånen att få ha dig!! Jag ville bara underlätta så mycket som möjligt för dig även om kläder kan tyckas vara en fnuttig sak. Jag tyckte så synd om dig som var tvungen att utstå bland annat alla provtagningar, undersökningar på sjukhuset och alla mediciner och sprutor som du fick av oss här hemma.
Får jag fler barn så tror och hoppas jag att jag ska tänka likadant med det barnet. Bara uppskatta det för att jag har möjlighet att få lyckan av att se ett barn växa upp och för den kärlek som jag får ge!!! Inte tänka så mycket på allt runt omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar