Det är så många som har åsikter om vad Livia var för en liten människa eller att vår sorg inte skulle vara lika stor för att du var så liten, eller helt falska saker som att du aldrig kom hem från sjukhuset. Alla dessa rykten sårar oss så fruktansvärt mycket.
Vi var på sjukhuset under en månads tid men sen kom vi hem och levde till stor del som en vanlig familj. När människor säger saker som att "det var ju synd att de fick kämpa så mycket när hon ändå inte överlevde" blir jag jätteledsen. Jag skulle kunna betala vad som helst för att bara få ha dig oss mig några timmar till. Visst, vi har inte lika många minnen av dig som vi har av Ella, men som andra föräldrar vet, så medetsamma som man blir gravid har man redan skapat sig en bild av hur hela livet kommer att bli med den nya lilla familjemedlemmen, den medlemmen som var du, Livia. Som tur är behöver vi ju inte välja vilket barn som ska dö, och tack gode gud för det, för hur skulle man kunna välja???!! Det kan nog alla föräldrar känna som har mer än ett barn, inte är det självklart att man skulle välja det äldre barnet för att man haft det längst, förstår faktiskt inte hur människor tänker när de hasplar ur sig sådana kommentarer, antagligen tänker de väl inte alls.
Vår psykolog säger att varför människor vill uttrycka att "Livia dog ju för att hon var sjuk" beror på att det är så svårt att ta i dessa bitar och därför försöker man att hålla vårt öde så långt ifrån sitt eget som möjligt, för att skydda sig själv, genom att försöka att säga att vår lilla Livia skiljer sig så mycket från deras barn. Mig sårar det, för dessa kommentarer låter som att mitt barn inte hade samma rätt att leva, att Livia inte var lika mycket värd.
Jag vet att det som hände mig har fått mig att förändras...
3 kommentarer:
Hannah,sitter o läser din blogg o tårarna bara rinner, Det går inte att förstå den sorg ni går igenom,det värsta som kan hända är att ens barn går bort, Jag kan säga att jag tänker på Livia varje dag, Jag hann inte träffa henne så många gånger, men de få gångerna har endå väckt så många känslor.
Innan var jag osäker på om änglar fanns, men nu vet jag, för att om en underbar liten flicka ska behövas ta från oss, så måste det vara för att det behövdes en ängel,
Men det känns endå så orättvist,
Många kramar från Lena (o Henke o Devin)
Hannah, jag blir så ledsen när jag läser om dessa rykten & hur ni bemöts av vissa! Lilla Livia hade samma rätt att leva som andra barn!
Du skriver så fint här på bloggen, det är bra att du skriver av dig & att andra ser vad du tycker & tänker!
Jag tänker på er varje dag och känner att jag kan göra mer för att stötta er! Många kramar!
Lena, du är så snäll, har varit så skönt att ni varit med på hela resan. Jag är så glad att jag har er. Om det inte varit för det så tror jag inte att jag skulle orka följa med på skidresan, men i och med att det känns så tryggt med er och resten som ska med, känns det inte som att det gör något om man blir ledsen eller bara behöver prata om det, om så bara för en liten stund. Och då känns allt snart igen lite lättare!!! Tack för att ni finns!
Jenny, du ska absolut inte ha dåligt samvete, så mycket som du gör, är det väldigt få som gör! Dessutom har jag ett av de finaste minnena av Livia tillsammans med dig, helgen i Norrköping (något jag ofta plockar fram)!! Hoppas att vi kan träffas snart!!
Skicka en kommentar