Jul = stress

Nu har det gått några dagar till och det börjar att närma sig julafton. En julafton som inte kommer bli lik någon annan. Många säger att ju yngre ett barn är desto lättare för då slipper man sörje-året, alltså man slipper gå igenom alla högtider och minnena de bär med sig. Detta stämmer inte, när man får veta att man är gravid har man redan då gjort upp en bild över hur livet med den nya varelsen kommer att bli. Saknaden kommer vara jättestor efter dig, Livia, även om jag inte har några minnen av någon tidigare jul med dig!!

Nyss kom Ella ner med en teckning till mig som hon ritat, en såndär som man bara fyller i färger på, där konturerna redan är ifyllda. Hon berättade att det var Lisa och Alfred på teckningen. När jag påpekade att Lisa inte såg så glad ut som Alfred sa Ella, "Det beror på att Lisa har förlorat sitt barn, så hon är ledsen. Men när det hände var Alfred så liten så han vet inte att Lisa är ledsen. Lisa kommer alltid att vara ledsen, hela livet!" Stackars liten, det är inte lätt att förlora en syster, både den egna sorgen och till på köpet föräldrar som inte är sig lika!! Vi ska i vart fall försöka att ha en fin jul för Ellas skull. Vi har bett att släkten ska komma hem till oss för vi orkar inte flänga runt så som vi brukar. Sen ska vi ha knytis så jag slipper styra så mycket!! På min lista står bröd, dryck, ägg och godis, enkelt och bra med andra ord!!

Förstår faktiskt inte hur man kan vara så stressad som jag är. Jag gör ju väldigt lite, jobbar ju inte ens ännu. Men likväl om jag bara har på dagens agenda att hämta och lämna Ella på dagis och kanske gå och handla, blir jag helt matt. Häromdagen träffade jag några andra mammor som också förlorat barn, något av det bästa sunderna för mig just nu (de förstår precis vad jag menar och man behöver inte skämmas för att man pratar om Livia "för mycket") och efter det skulle jag träffa en kompis som jag inte träffat sedan begravningen men som jag också tycker det är så skönt att prata med. Detta gjorde mig helt slut så jag hade värsta frossan och lite feber på kvällen (är ju inte första gången utan verkar vara kroppens sätt att säga stopp, nu räcker det, nu för tiden). Ändå var det ju inget jobbigt som jag gjorde, hoppas verklingen att detta blir bättre snart!!!!