Nu på morgonen har min handläggare på försäkringskassan ringt. Jag såg att det var dolt nummer och kände på mig att det var hon som ringde. Egentligen vill jag inte svara för jag vet att det nästan alltid slutar med att jag mår dåligt och ofta gråter. Denna gång blev inget undantag. Jag har aldrig pratat med denna handläggare tidigare utan hon har bara skickat brev och skrivit att hon ska ringa. Egentligen var hon inte otrevlig men väldigt snabb och okänslig. Började medetsamma med att säga att jag skulle förklara vad det var på mitt jobb som gjorde att jag inte ville gå tillbaka ÄNNU. När jag berättade att jag denna vecka ska ha ett möte för att se om jag kan få göra något annat på jobbet var hennes kommentar "Vad bra, då kanske du kan börja jobba igen på hundra procent efter om det eventuellt blir andra uppgifter". Vet inte vilken värld hon lever i men jag kommer inte att kunna börja att jobba hundra procent direkt. Jag har så hög stressnivå i kroppen så bara genom att ha detta jobbsamtal på onsdag gör redan att jag har gått upp i varv och har en klump i magen. Jag vill gärna börja att jobba lite men jag måste också tänka på att ta hand om mig själv. Jag måste få min tid för mig själv eller med min familj och sörja i fred för att förhoppningsvis kunna gå hel och stark genom detta.
Min distriksläkare som håller i min sjukskrivning sa en klok sak, att jag "skulle se konfrontationen med Försäkringskassan eller andra obehagliga kontakter som träning". Jag försöker faktiskt att se det så, att när jag bryter ihop efter att jag träffat någon och det varit jobbigt, att nu har jag utsatt mig för detta och jag klarade det och nästa gång kommer jag klara det ännu bättre.
Jag hoppas att mitt liv snart ska återgå till som det var innan Livia föddes men jag tänker inte stressa fram det, det viktigaste är att jag kommer att må bra psykiskt och kunna se med hopp och förväntan på livet framöver.
Jag vill gärna börja jobba igen men inte på heltid, jag har ett sörjearbete som är mer än en "heltid" just nu och att ha ytterligare en "heltidstjänst" kommer inte att gå. Tänk om jag skulle jobba heltid, efter det hämta Ella på dagis, hem och laga mat, leka med Ella och sedan natta henne och först efter det få ta tag i mitt eget sörjearbete. DET SKULLE ALDRIG GÅ!! Däremot känner jag mig starkare än vad jag gjorde för en månad sedan och förhoppningsvis kommer jag om en månad att vara ännu starkare. Och i takt med att jag blir starkare så kan jag förhoppningsvis arbeta mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar