Jag har tänkt på en sak, både när det gäller FB, bloggen och så vidare. Varför är det alltid mer inlägg och kommentarer när det är något positivt än negativt? JAG ÄR JU SJÄLV SÅ, men jag undrar varför. Varför vill man bara kommentera när det är roliga saker och hålla sig undan när det är negativt. Här på bloggen får jag alltid fler kommentarer när det är något roligt, än tvärtom, och så är det ju på FB också.
Är det typiskt svenskt? Jag kan ju bara analysera mig själv lite. Men är det så att jag gärna kommenterar positiva saker för då "får jag/ tillåter jag mig", att "vara med" även om man inte känner personen man kommenterar särskilt väl. Är det istället något tråkigt så "låtsas jag nog som ingenting", jag resonerar nog som så att "jag ska inte lägga mig i" om det inte är så att man är nära vänner (för då ska jag ta mitt ansvar och visa att jag är där). Kan det också vara så att det finns så många negativa saker i världen, på tv och runt omkring oss att vi inte orkar? Att vi blir SÅÅÅ glada när någon bara "tramsar till det" och skriver roliga, positiva saker att vi vill ryckas med lite??
Vissa personer som man känner rätt bra, kan till exempel på FB få det att låta som allt ALLTID är så bra, fast man egentligen vet att det inte är så. Gör man så för att man inte vill visa sig sårbar, för att hålla skenet uppe och visa att man är den där SUPERMÄNNISKAN, eller varför vill vi bara berätta om allt som är bra. Innerst inne vet vi alla att livet inte är bra jämt, men lik väl får man ju bilden av att alla andra har det så bra, att de lever i en drömvärld.
Livet, det går upp och ner och det är också det som är tjusningen. Skulle det vara bra hela tiden skulle vi inte förstå det, utan vi behöver nog det jobbiga, dåliga och negativa för att sedan kunna uppskatta det positiva och roliga.
Varför jag sitter och tänker på detta är ingen slump, det beror på att jag tänkt på det mycket nu när jag mått så dåligt. Jag har ofta skämts för att lägga ut och berätta om min sorg. På något sätt är detta inte accepterat i dagens samhälle. Vi ska bara visa vår lycka och vara ytliga mot varandra. Även om jag själv är av uppfattningen att jag tycker det är tramsigt, svagt och så vidare, att bara visa sig stark och lycklig så dras jag ändå med i karusellen och gör precis så som jag tycker att man inte ska göra. Känner ni likadant??
5 kommentarer:
Har också funderat på det där emellanåt. Och varje gång tänker jag att jag ska sluta vara "överpositiv" och mer som mig själv. Ändå, som du säger, kommer man in i karusellen igen. Gång på gång.
Tänker oftast att det är ett steg i rätt riktning när man tänker på det. Det är ju först då man kan börja göra något åt det.
Att man faller in i karusellen igen kanske hör med att man är ett sånt vanedjur?
Tänkvärt! Jag kan bara gå till mig själv. Ibland kan jag känna mig låg och trött, men så tänker jag att varför klaga, det finns de i min bekantskapskrets som har det många resor värre än jag. Vad har jag för rätt att klaga. Jag är relativt frisk, har en välmående pojke och en underbar sambo och dessutom en rar och go bonusdotter. Vad har jag för rätt att klaga...
Jag har många gånger funderat på att alla andra verkar ha det så bra när de skriver i sina bloggar & på FB & när jag tänker efter så skriver jag nog själv endast positiva saker (omedvetet)...Hmmm
Har också tänkt på det där ibland... fast å andra sidan kan jag tycka det blir lite för mycket ibland med de vänner jag har på fb som bara klagar hela tiden. Ingen kul läsning det heller. Men de är betydligt mer sällsynta än de som bara skriver positivt. Kan det inte vara så att man inte vill tynga ner andra genom att vara negativ? Tror jag själv fungerar lite så i alla fall.
Vet du, när jag läste bloggen första gången slog det mig också. Särskilt när det gäller otäcka ord som "obduktion" och sån´t är det nog lite svårt för de flesta att veta vilka ord man ska välja.. (Men å andra sidan försökte jag skriva i på just några sådana -mest för att jag uppmärksammade saken och tänkte att om någon börjar skriva där kanske fler följer efter MEN det gick ju för hundan inte att göra några inlägg då... -Så det kan ju ha varit fler som har försökt...)
På FB vill jag inte skriva något alltför personligt och inte heller alltför mycket negativt, helt enkelt för att jag tycker att hela FB känns så opersonligt, det är nog bara du av mina vänner som är riktigt uppriktig och personlig där... Det är lite läskigt att "vem som helst" kan läsa mina innersta tankar, det känns som om det är så många som kollar. Här känns det på något sätt lite lugnare även om du har en himla massa besökare.... -Och eftersom de flesta bara skriver positivt och opersonligt på FB känns det som om folk bara vill läsa om det roliga man har varit med om där... Medhåll någon?
Skicka en kommentar