Jag har funderat på om jag alltid kommer känna mig ensam. Det kommer ju alltid fattas en person i mitt liv. Varje gång vi sitter i bilen fattas det en familjemedlem, vid bordet fattas det en familjemedlem, när man ska ha fredagsmys, ja då fattas det också en familjemedlem och så vidare.
VI SAKNAR DIG LIVIA!!!
Undrar om den känslan gå kommer att gå över, känslan av att det fattas en person vid alla tillfällen som man liksom bara ska göra tillsammans med sin familj??? Just nu känns det i vart fall som att familjen aldrig kommer känna sig fulltalig igen, utan som att det alltid kommer vara en som fattas!!
2 kommentarer:
Kramar
Jo, så är det nog, det är väl en OK känsla egentligen, det ÄR ju trots allt någon som fattas... Och inte vem som helst utan ljuvliga lillasyster Livia.
Skicka en kommentar